Lars Bergenholtz belönad för lång domarinsats

I samband med Smålands Golfförbunds höstmöte fick Lars Bergenholtz ta emot två förtjänsttecken "för en lång och välrenommerad domarkarriär". Det var Svenska Golfförbundets Silvermärke + Smålands Golfförbunds guldmärke som delades ut vid mötet. Lagans GK stämmer in i hyllningen av en berömvärd insats för golfsporten.

Lars Bergenholtz tar emot sina två förtjänstmärken

Lars Bergenholtz tar emot sina två förtjänstmärken

 - Jag har varit domare i 27 år, berättar Lasse. Det är ett oavlönad jobb, men för mig har det varit stimulerande och intressant hela tiden. Vi ber Lasse berätta om några händelser som han lagt på minnet.

- Det var på Isaberg under en juniortävling för flickor och pojkar där jag var domare. På 17:e green kom en grabb fram till mig och visade bollen, den var markerad med en prick. Det är inte min boll, min hade två prickar, sa han. På föregående hål hade han letat efter sin boll i ruffen och hittade en boll av samma fabrikat och spelade på den. Eftersom fel boll var satt i spel kunde jag inte göra annat än att diska honom. 

- På samma tävling hade en tjej slagit in sin boll under en gran. Hon gick in under grenarna och hittade sin boll, gick ut och hämtade en klubba och slog ut bollen. När rundan var klar kom hon fram till mig och sa att en gren hade brutits av, vilket hade förbättrat bollens läge. Hon fick två slags plikt och förlorade därmed förstaplatsen. 

- Ovanstående situationer tycker jag illustrerar golfens idé på ett bra sätt, fortsätter Lasse. Som spelare är du din egen "domare" och ansvarar för att följa uppsatta regler. Ungdomarnas handlande är ett utmärkt bevis på detta, trots att det fick negativa konsekvenser för dem i tävlingen. 

- Innan jag började som domare var jag engagerad under 9 år i en utvecklingsgrupp för juniorer i Småland. Vi administrerade juniorverksamheten och planerade bl.a. träningsläger. Ett antal duktiga juniorer jag mött från Småland och som gått hela vägen till proffsspel är Pierre Fulke, Per Ulrik Johansson, Pelle Edberg och Claes Eriksson. 

 

 

Kommentarer